Södra Stavsudda Båtbryggeförening

 

Det började för över hundra år sedan

Södra Stavsuddas första ångbåtsbrygga byggdes i samband med att ångbåtstrafiken började komma igång i skärgården i slutet av 1800-talet. Exakt när ångbåtarna började trafikera Södra Stavsudda är idag lite osäkert. 1881 kom den första ångbåtstrafiken till Möjaskärgården igång, om än sporadiskt och under några år runt 1890 var Södra Stavsudda slutbrygga på linjen. En av de tidigaste båtarna var ångbåten S/S Blidö , som förmodligen var den som i folkmun blev kallad ”Kniven”. 1903 kom de första de reguljära och tidtabellbundna turerna igång. Den första ångbåtsbryggan var inte placerad exakt där nuvarande brygga ligger, den låg mer rakt västerut, vid sidan av nuvarande brygga, ungefär där bryggan för i och urlastning idag ligger. Än idag man kan se resterna från bryggan i form av de stenar från stenkistan som fortfarande ligger kvar på botten .

Den andra bryggan, som byggdes någon gång mellan 1925-1930, var placerad på den plats där den nuvarande bryggan ligger. Pollaren till denna brygga skänktes av Albert Andersson, som då ägde Nedergården. Även denna brygga var av typen stenkista. Denna brygga fanns kvar till början av 1960-talet då den var i behov utbyte. Ångbåtsbryggans vänthus var tidigare en flyttbar kiosk i Stockholm, där man handlade genom det som idag är fönstret mot sjön. Den fraktades ut med båt av Kihlberg och skänktes då av honom. Huset restes 1939 av byalaget på Södra Stavsudda. Tidigare fanns det en liten järnkamin i vänthuset, och den kom väl till pass på den tiden då Waxholmsbolagets vintertidtabell inte var så pålitlig som den är idag med dagens moderna båtar. Om man kikar lite noga på väggarna inne i den ”gamla” delen av vänthuset kan man än idag se hälsningar från förr i form av de namninristningar som fortfarande finns kvar på väggarna. Några av de ”busar” som är skyldiga till detta, på den tidens oerhörda(?) bus, finns fortfarande kvar på ön, om än idag något äldre… En mynttelefon installerades inne i vänthuset under mitten av 1950-talet. Den ”matades” med tioöringar och hade man rätta ”knycken” gick det att få ut dem (och några extra) igen, räckte till en glass ibland…

En renovering/ombyggnad av bryggan gjordes på 60-talet, och fanns kvar till 1971.  Jag (Håkan) har ett mycket tydligt minne av när Skarpö (möjligen Ramsö) en gång backade ut från bryggan, med trossen kvar runt pollaren. Matrosen ropade, tämligen upphetsat, på mig och min kompis, att vi skulle försöka hjälpa till, men vi hann inte fram. Jag stod med ena foten på träbryggan och den andra på ”kajen” och kände hur fötterna drogs isär ett tiotal cm. Under hösten 1971 påbörjades bygget av nuvarande betongbrygga, som stod färdig 1972. Det var nog inte fadäsen med Skarpö som var orsaken till den nya bryggan, snarare ett sammanträffande. I samband med detta fick vi även en telefonkiosk invid vänthuset och mynttelefonen i vänthuset togs bort. Telefonkiosken, i sin tur, togs bort av Televerket under mitten av 1980-talet på grund av bristande lönsamhet och skadegörelse. En utbyggnad utfördes av vänthuset någon gång mellan 1982 – 1984 av Lasse Ohlsson med hjälp av Lars Hebel.